Genom hålet i mitt hjärta
Samtidigt kanske jag bara inte vet ett skit om att älska. Men med tanke på hur ont det gör, har gjort och kommer göra låter det ganska orimligt. Att älska någon, romantiskt sett, sårar en alltid i slutändan så fuck that.
Ändå vägrar jag vara ensam och bara letar, letar och letar så fort jag blir ensam. Störd. Undrar varför det är så. Jag har ju så många runtomkring mig ändå som älskar mig och sån skit.
Fan, det är inte OKEJ. Jag måste rycka upp mig. Men det är lite svårt när man känner att man inte har någon som helst kontroll över sina egna känslor.
Jag skäms över att jag mår som jag mår. Jag skäms över att jag är så klumpig, och säger fel saker vid fel tillfälle. Att jag låter så jävla dum ibland. Som nu, ha-fucking-ha.
Jag gillar inte att kräva uppmärksamhet, utan att tänka på det förrän efter alla har tänkt tanken att jag är riktigt jävla jobbig.
Det är äckligt, fult och egoistiskt av folk att säga att dom finns där, när det enda dom har att komma med är "Okej. Det blir nog bättre snart.". För det blir fan inte bättre, DET HAR INTE VARIT BRA PÅ FEM ÅR. SÅ KOM MED NÅGOT RIKTIGT. Som visar att du faktiskt bryr dig. Men vadfan, du struntar väl fan i hur jag mår egentligen. Sålänge jag inte skär mig. Gör jag det så lämnar du och alla andra mig. Känns bra att folk tror att det fungerar så. Att dom bara kan säga "skär du dig så lämnar jag dig." för att sedan inbilla sig att det faktiskt fungerar. Tvärtom. Det gör bara hela jävla skiten värre eftersom då förstår jag att dom inte är villiga att gilla/älska mig för den jag är. Alla har fel & brister. Mina är bara ganska överväldigande. Jag ber inte om att någon ska sitta och tycka synd om mig etc. utan det jag vill är att om dom nu ska göra det, ska dom göra det för att dom vill. Inte för att dom känner att det är en plikt.
Kan inte någon bara SE, hur mycket jag kämpar för att vara alla till lags hela jävla tiden? Och det faktum att jag inte kan sluta.
För tillfället känns det bara som att jag förstör ÖVERALLT. Allt bara krossas i min närhet. Borde kanske lämna allt.
I'm not calling for a second chance,
I'm screaming at the top of my voice!
Give me reason but don't give me choice.
'Cause I'll just make the same mistake again.
Awesome
Förvirrad. Känns som att jag är inne i en djup, läskig skog.
Poetiskt.
One thing
And that's you.
Själv slutade jag tro på kärleken ett tag. För att den bara svek. Men det är något konstigt, som gång på gång får en att tro igen. Som bygger upp det som rasar om och om igen. Jag tror. Just nu. Men med tro kommer rädsla för att tron ska försvinna igen. Att det som byggts upp ska rasa igen och man är rädd för att kraften kommer att försvinna när man är tvungen att bygga upp allt igen.
Jag tänker inte vara ledsen. Utan glad för att du, och jag, har hittat en ny. Jag hoppas att hon gör dig lycklig. Men det är klart att jag funderar. Kommer du älska henne som du älskade mig? Kommer hon älska dig, som jag älskade - och fortfarande älskar - dig?
Jag tror att det är omöjligt. Det är något med den första stora kärleken. Känslan är oförglömlig. De bästa stunderna går inte att radera, därför kan det vara lite jobbigt att gå vidare. Jag har iallafall blundat för de dåliga stunderna vi hade i slutet. Det allra bästa, är finare att komma ihåg. Men det gör en ledsen. Oundvikligen.
Kärlek är ingen tävling. Därför ska jag inte vara ledsen. Jag är lycklig för det jag har nu, för det är helt underbart. Och jag hoppas att du är precis lika lycklig.
Öh
Annars hade jag fysikprov idag. Fail. Fast om man jämflr med andra var det super. Men jaja. Helvete. Prestationsångest.
Ska till Dalarna imogon, kusiiineeeeer <3
Ska försöka att vara glad där.
Nu ska jag tröstdricka Zingo och sen försöka sova bort all den här skiten.
I'd rather be with you
Tjo bre läget jao. Tog ledigt från skolan idag för att plugga. Inte för att jag har åstadkommit så oerhört mycket. Skrivit klart min svenskaessä, som säkert suger ändå. Massa ordbajs om Apollon och Dionysos, yey.
Har läst lite historia också. Blivit irriterad på att Staffan inte rättat alla dessa uppsatser om renässansen så att man får sitta och gissa vad fan det är man sitter och läser om.
"Hans familj var en gammal adels familj och var son till en advokat. Det sägs att han studerade i universitetet i Florens, det är vad man påstår. Anledningen för att man påstår detta var för att han hade humanistisk kunskap och därför trodde man han studerade."
Den som skrev det där ska jag smälla till med en jävla upplaga av NationalEncyklopedin. 
Annars glider det framåt. Halloweenfester hela helgen. Smärta i hela kroppen, känner mig helt jävla felknullad. En till anledning till att jag tog ledigt.
Såg 500 Days of Summer igen med Bill i lördags, filmen är obeskrivligt bra med det mest klockrena slutet. Någonsin.
Jag önskar att jag kunde komma på något klockrent att skriva.. Men det kommer bara inte fram.
En djävul, en katt och en JÄVLIGT GLAD pirat.
Utklädd till katt tyckte jag att det var roligt att jag kunde, på fullt allvar, säga att jag var kattig.
Skitkul Martina, skitkul.
