Kickass
Helt seriöst, jag måste sluta jämföra mig med andra. Eller det måste väl alla egentligen. Jag kan inte sluta tänka på att jag har gått upp i vikt av mina p-piller, men jag orkar inte göra nånting åt det. Hatar att jämföra mig med andra och känna mig extremt dålig på allt, och Jesus har fan kickat heroin.
När ska allting lugna ner sig? Jag är stressad, irriterad och hyperaktiv. Finns det inte något piller för sånt? Det borde finnas det. För jag har mått så in i helvete dåligt ibland på sista tiden och det känna som att mitt huvud ska sprängas. Jag känner mig falsk av nån jävligt dum anledning och det känns som att alla snart kommer se igenom mig och inse vilken töntig, patetisk loser jag är.
Tur att jag har världens bästa syster som hjälper mig när allt går åt helvete, när ångesten exploderar och allt bara är skit. Tack.
Annars så lever jag livet, känns som att gå genom eld just nu. Ett pain in the ass alltså.
Nej nu ska det bli lite uppmuntring! Bra saker:
- 10 månader med Victor 1:a oktober! Han mötte mig i Uppsala igår med en bukett rosor utan att jag hade en aning. Älskar honom så det gör ont.
- Jag trivs faktiskt i skolan. Framsteg! Gör mitt bästa för att inte dömma folk, och det har faktiskt gått bra.
- Försöker bättra mig på vänfronten, hatar när jag kommer på mig själv med att bara vara med Victor. Ska hitta nån dag i veckan som ska tillägnas åt mina vänner.
Nu kommer det säkert dröja typ en månad innan ni hör från mig igen.
När ska allting lugna ner sig? Jag är stressad, irriterad och hyperaktiv. Finns det inte något piller för sånt? Det borde finnas det. För jag har mått så in i helvete dåligt ibland på sista tiden och det känna som att mitt huvud ska sprängas. Jag känner mig falsk av nån jävligt dum anledning och det känns som att alla snart kommer se igenom mig och inse vilken töntig, patetisk loser jag är.
Tur att jag har världens bästa syster som hjälper mig när allt går åt helvete, när ångesten exploderar och allt bara är skit. Tack.
Annars så lever jag livet, känns som att gå genom eld just nu. Ett pain in the ass alltså.
Nej nu ska det bli lite uppmuntring! Bra saker:
- 10 månader med Victor 1:a oktober! Han mötte mig i Uppsala igår med en bukett rosor utan att jag hade en aning. Älskar honom så det gör ont.
- Jag trivs faktiskt i skolan. Framsteg! Gör mitt bästa för att inte dömma folk, och det har faktiskt gått bra.
- Försöker bättra mig på vänfronten, hatar när jag kommer på mig själv med att bara vara med Victor. Ska hitta nån dag i veckan som ska tillägnas åt mina vänner.
Nu kommer det säkert dröja typ en månad innan ni hör från mig igen.
Like in the movies, it just clicks
