Duktig flicka

Idag bär det av till P&L!! Första festivalen som singel, ska väl bli intressant. Fyfan va roligt vi kommer ha iallafall!
Ha det så kul här hemma, nördar :D
 
MVH
Nörden med stort N

Har du någonsin gråtit så mycket att du inte får luft?
Har du någonsin haft så ont i din själ, att du nästan spyr?
Har du någonsin känt dig helt ensam?
Har du någonsin fått ditt hjärta krossat?
Ajfyfan vad ont det gör. Och det är hemskt att gråta till den gränsen att du tror att du ska dö, eller åtminstone tuppa av för att du inte får luft. Man går nästan och spyr för att det känns som att det onda ska försvinna då. Men man vill inte väcka någon annan. Istället ligger man ensam och hoppas på att någon ska komma och göra någonting. Ge en lite medicin eller åtminstone ett plåster. Men det går inte. Det finns absolut ingen värre smärta än den smärtan som ett brustet hjärta ger.

30/11-07 - 18/6-09

Jag kommer aldrig sluta älska dig.

Dom här två låtarna spelar jag just nu med 3 grabbar på skärsätragården. Rolig liten musikgrej dom har där, dom lottar ihop olika band så får man spela med lite nya människor. Igår kom det en sångpedagog som vi sångare skulle ha "lektion" med... Både jag och Oscar hade haft henne förut, haha. Hon är dum i huvudet typ. Går fram & börjar peta på en när man sjunger. Stördo.
Annars har jag varit på birka kryssning, fyfan va roligt det var! Tack mami och Tomas. Ni får väl fråga mig om ni vill veta vad som hände lite mer ingående. Heha, heha.

Varför är det så sjukt viktigt att ha en kille vid sin sida? Överallt, i alla "häftiga" brudtidningar som cosmopolitan verkar det alltid vara så viktigt med pojkvänner. Visst läser man en & annan artikel om "ensam är stark" och "hur du kommer över honom" men i övrigt ska man ha kille. Hela tiden.
Läste t.ex. idag om hur man får upp sitt egna lyckorus. "[...] eller att ligga på soffan med huvudet i din killes knä" var ett av de många tipsen som involverade en pojkvän.
Dags att sluta cosmopolitan tror jag. Får bara massa ängest över mina känslor och vad jag vill. Dom kan faktiskt ge en en jävla funderare alltså. Som typ snurrar runt hela hjärnan, vänder den ut&in för att slutligen göra en jättefin rosett och lämna en helt galen och sinnessjuk.
Eller är det bara jag?

Idag satt jag, i min stillhet, alldeles lugnt och läste min cosmopolitan. Där jag stöter på ett påstående som säger att om man är väldigt svartsjuk på sin pojkvän så är det ett tecken på att man egentligen inte vill vara tillsammans med denne. Jasså? Jag är en väldigt svartsjuk människa. Det kan vara världens minsta grej, som att han gör hjärtan till en annan brud (brinn i helvetet, brudjävel) eller bara säger att någon skådespelerska är snygg. Hemskt, jag vet. Men vad fan ska jag göra åt saken?
En sak har livet lärt mig och det är att inte lita på killar. Att inte lita på att dom ska finnas där för en när man mår skit. Än en gång har jag gjort det, än en gång har jag blivit sviken. Men ändå hänger man kvar, desperat och bara vill att det ska funka. Man tänker att det säkert är annorlunda den här gången, alla killar är ju inte lika dumma. Eller? JO, det är dom. Till slut iallafall.
Hur mycket jag än ändrar på mig, hur mycket jag än gör så går det inte. Men fan så försöker jag intala mig själv att det inte är mitt fel. För det är det fan inte. Jag förtjänar mer än den här skiten. Mer än dig. Även fast du har gett mig så mycket det senaste året. Visst, det är mycket jag har tagit för givet. Saker du gjorde o.s.v. Men nu, nu är det jag som ger och ger och ger. Och jag tänker fan inte vara lika mycket av en toffel som du har varit tills nu. Borde inte vi båda försöka ge lika mycket nu när jag äntligen ändrat på mig, eller har jag fel?
Visst du har känt dig instängd. Jag med. Du har förlorat tid med dina kompisar. Vems fel är det egentligen? Inte mitt, så kom fan inte och säg "jag vet inte..".

Jag har fått nog. Men ändå inte. Det är så jävla svårt att släppa taget om det man tror har räddat ens liv. Jag måste bara inse att den enda som har räffat mitt liv är jag själv.

Just nu går jag runt och är arg. Hela tiden. Jag vet inte riktigt varför, dock vet jag vem jag är arg på. Men varför? Det tär på mig och snor onödig energi som jag gärna sparar till peace and love. Kommer jag att vara arg då fortfarande? Det orkar jag faktiskt inte. Måste hålla mig sysselsatt, ständigt. Alltid göra någonting.

Ska in till stan & införskaffa lite fler trudilutter till Turkiet idag, yeey! Shoppade med mormor igår, hon är världens bästa mormor, för att hon finns där och är superduper bra att prata med. I förrgår införskaffade jag en ny jacka, väska och nya solglasögon till peace and love. Beyond retro äger sönder er alla, även om det är lite dyrt.
Senare idag ska jag träffa Per som är helt underbar, snäll som satan. Vi ska dra runt på Urban outfitters och mobba diverse människor. Och ikväll får jag mingla med den härliga Bert Karlsson efter att ha gått på finalen av Talang 2009. Ska tvinga honom att lyssna på mig sjunga. Eller inte. LIRA SKIVKONTRAKT! Eller..? Nejmen han är säkert jättegosig. Hahaha.

Vad säger man? Världsklass. Hela låten är mitt motto här i livet.
Det är dags för mig att säga ifrån. Släng dig i väggen. Orkar inte med mer skit från dig, eller någon överhuvudtaget. Har redan varit nere på botten och dit vill jag fan inte igen. 

Du kan inte få människor att älska dig, men du kan få dom att frukta dig.

Hejtjolahoppsan. Typ. Har inte skrivit på längre, kanske för att jag mår bättre och har skaffat mig ett liv. Eller, om att sitta i skolan till kvart i sju på kvällen är att ha ett liv så har jag ett. Fy satan för design kursen just nu. Satt faktiskt kvar till kvart i sju igår. Idag är det äntligen klart. Kanske slänger upp lite bilder på skiten när jag orkar. Ett fint litet picnic-kit för småflickor som heter "flower picnic", temat är självklart blommor. Fantasilöst namn egentligen.

Just nu ligger Victor och typ sover i min säng medan jag har gjort min underbara spanskaläxa på datorn (GO BABBELFISH!!), och nu vill jag ut.

Vi hörs väl?