Genom hålet i mitt hjärta
Samtidigt kanske jag bara inte vet ett skit om att älska. Men med tanke på hur ont det gör, har gjort och kommer göra låter det ganska orimligt. Att älska någon, romantiskt sett, sårar en alltid i slutändan så fuck that.
Ändå vägrar jag vara ensam och bara letar, letar och letar så fort jag blir ensam. Störd. Undrar varför det är så. Jag har ju så många runtomkring mig ändå som älskar mig och sån skit.
Fan, det är inte OKEJ. Jag måste rycka upp mig. Men det är lite svårt när man känner att man inte har någon som helst kontroll över sina egna känslor.
Jag skäms över att jag mår som jag mår. Jag skäms över att jag är så klumpig, och säger fel saker vid fel tillfälle. Att jag låter så jävla dum ibland. Som nu, ha-fucking-ha.
Jag gillar inte att kräva uppmärksamhet, utan att tänka på det förrän efter alla har tänkt tanken att jag är riktigt jävla jobbig.
Det är äckligt, fult och egoistiskt av folk att säga att dom finns där, när det enda dom har att komma med är "Okej. Det blir nog bättre snart.". För det blir fan inte bättre, DET HAR INTE VARIT BRA PÅ FEM ÅR. SÅ KOM MED NÅGOT RIKTIGT. Som visar att du faktiskt bryr dig. Men vadfan, du struntar väl fan i hur jag mår egentligen. Sålänge jag inte skär mig. Gör jag det så lämnar du och alla andra mig. Känns bra att folk tror att det fungerar så. Att dom bara kan säga "skär du dig så lämnar jag dig." för att sedan inbilla sig att det faktiskt fungerar. Tvärtom. Det gör bara hela jävla skiten värre eftersom då förstår jag att dom inte är villiga att gilla/älska mig för den jag är. Alla har fel & brister. Mina är bara ganska överväldigande. Jag ber inte om att någon ska sitta och tycka synd om mig etc. utan det jag vill är att om dom nu ska göra det, ska dom göra det för att dom vill. Inte för att dom känner att det är en plikt.
Kan inte någon bara SE, hur mycket jag kämpar för att vara alla till lags hela jävla tiden? Och det faktum att jag inte kan sluta.
För tillfället känns det bara som att jag förstör ÖVERALLT. Allt bara krossas i min närhet. Borde kanske lämna allt.
I'm not calling for a second chance,
I'm screaming at the top of my voice!
Give me reason but don't give me choice.
'Cause I'll just make the same mistake again.
(jag tycker inte om randoms som kommenterar och verkar fett stalkiga, men man får skylla sig själv om man länkar till bloggen på facebook. :D)
1. Emil Jensen pratar om din allra första mening här: http://www.adrianfiles.com/Emil_Jensen/Mellansnack/17%20God%20konspiration.mp3, eller ännu bättre: http://open.spotify.com/track/7kC00PDtlavwuQX0K8jt9n exakt 2:26 in i spåret.
han säger i allmänhet mycket kloka saker. sjunger fint också (och så är all musik gratis på hemsidan, blir det bättre).
2. om att vara folk till lags - jag höll ett helt tal om hur jag verkligen levde enbart för att vara "bra att ha", för att kompensera för min existens och fucked up personlighet. ett härligt uppmuntrande tal om att alla andra också borde inse att de är sämst på jorden och borde dö så snart som möjligt. "hej och välkommen, ni behöver inte förstå men jag behöver förklara."
3. Det ska fan vara jag för att känna igen på första tre orden att det är ett James Bluntcitat.
Att det var jag (Malin) hoppas jag att du gissade av Pusslaren. :3 Puff på dig Martina. :)
