Anger - I feelz it
Jag lämnas återigen oförstående inför den patetiska ursäkten till människa han är. Eller, män överhuvudtaget. Kan iochförsig inte säga att jag är så mycket olik dem, jag vill ha det jag inte kan få, jag älskar öl, kvinnor, sex.. Listan kan göras lång.
MEN skillnaden mellan mig och dem är följande: JAG HAR EN SYMPATISK FÖRMÅGA. Jag _kommer ihåg_ och _värderar_ människor som hjälpt mig genom svåra tider. Jag skiter fullständigt i om vi bråkade osv. efteråt, jag minns dem med kärlek.
Något som tycks vara tämligen svårt för det manliga könet. Yep, människan jag pratar om skiter fullständigt i det faktum att jag hjälpte honom genom den, troligtvis, svåraste upplevelsen i hans liv. En förälders död. Jag fanns där. Men inte är jag värd att minnas eller att prata med överhuvudtaget. Just gotta love it.
Det som dock fungerar är att fortsätta springa till min syster och be henne köpa snus. Och sen inte lyssna på när jag säger att jag inte vill det. Känns som att man blir väldigt respekterad häromkring.
Jag har verkligen försökt att släppa det. Att han inte pratar med mig längre, eller respekterar mig alls. Men det fungerar inte. För att jag vet att jag är värd mer. Så jävla mycket mer.
Att bara kunna gå därifrån.
Det är vid såna här tillfällen jag bara har lust att lämna allt. Typ, åka utomlands eller något. Pappa klagar på att jag är sur hela tiden. WELL EXCUUUUSE MEEEE.
Gtfo please. Jag orkar inte med dig.
Kommentarer
Trackback
