Duktig flicka

Jag går just nu igenom den värsta depressionen sen jag var 13 år gammal. Och den här är värre t.o.m. Men det ser inte människor. Jag klarar inte av att gå till skolan, trots att jag bara har lektioner två dagar i veckan. Jag förstör allt i min närhet. Jag har inte ork till att göra någonting. Pengahets. Jag ska köpa julklappar. Jag ska städa. Jag ska göra uppgifter till skolan. Jag ska ringa vuxenpsyk.

Jag vågar inte ringa vuxenpsyk. Usch.

Anledningen till att ingen ser är att jag inte skadar mig själv, eller pratar med någon för den delen. Det känns inte lönt. Känner mig löjlig så fort jag öppnar käften om det. Och ingen tar mig på allvar när jag säger att jag vill sjukskriva mig ett tag. Så dåligt mår jag väl inte.