Duktig flicka

Nej, jag orkar inte mer skola. Jag orkar INTE börja halv nio, och ha gympa sista lektionen två till tio över fyra. Jag tänker för fan i helvete ALDRIG springa till stadshuset, och nej, JAG TÄNKER INTE VARA GLAD.

Undrar om vuxna förstår hur mycket press som sätts på oss unga dagligen, hur många mål vi måste uppnå, och endast för att kunna hamna på nåt skitkontorsjobb med en massa skitpappersarbete med en lön på 20 papp i månaden, förutom om man har vunnit på lotto eller satsar big-time på idol.
Jag har lust att bara skita i allt och ta ett break från att vara duktig flicka. Jag orkar inte städa varannan dag, jag orkar inte skriva 5-sidiga rapporter, jag orkar inte vara glad och jag orkar fan inte försöka bli älskad för det är ändå så jävla överskattat.
I väntan på att saker magiskt ska lösa sig av sig själva sitter jag här och känner mig hopplös, värdelös och deprimerad. Vart ska jag ta vägen med allt? Vad vill jag med mitt liv?

Jag orkar inte satsa på sången för det kommer ändå inte hända någonting. Jag kommer aldrig bli tillräckligt bra för någon, bara att inse. Jag orkar inte, som sagt.
Allt känns bara så jävla fel.