Att börja om.

Jag vet inte riktigt vad jag vill skriva. Kände bara för att klottra ner lite skit om allt möjligt, som vanligt.
Skulle du lyssn på min livshistoria? En historia om ingenting. Om något sorgligt, men som kanske inte är så sorgligt egentligen. Jag vet inte riktigt. Så kluven inför mitt egna liv och hur det har varit.
Jag vill så gärna berätta. Då skulle folk nog förstå varför jag är som jag är. Men ändå inte, för det är inte erfarenheterna i sig som har format mig. Utan det är hur jag har tolkat erfareheterna, och hur jag alltid gjort dom till något värre än vad det egentligen är i mitt egna huvud.
Jag vill bara att folk ska ha förståelse för det jag gör.
Jag älskar dig, men vad är egentligen att älska? En del av mig hatar dig. Så djupt, och önskar dig all smärta i världen. Den tar över lite.
Varför inte bara vara glad över det man har? Varför denna fruktansvärda rädslan för ensamhet, som egentligen inte alls är ensamhet? Jag är inte ensam, men ibland känns det som att jag har hela världen emot mig.

Kriget med mig själv - Thåström

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0