Duktig flicka

Det vackraste jag någonsin har läst, ur Kärlekens Historia av Nicole Krauss:

"Och trots att du då var en vuxen man, kände du dig som ett övergivet barn. Och fastän din stolthet var sårad, kände du dig lika stor som din kärlek till henne. Hon var borta och allt som fanns kvar var det tomrum där du hade formats efter henne, så som ett träd formar sig efter ett staket.
Under lång tid förblev det tomt. Kanske under många år. Och när det till slut hade fyllts igen förstod du att den nya kärlek du kände för en kvinna skulle ha varit omöjlig utan Alma.Om det inte hade varit för henne skulle det aldrig ha funnits något tomrum eller ett behov av att fylla det.
Naturligtvis händer det ibland att pojken det handlar om vägrar att sluta skrika så mycket han orkar efter Alma. Han börjar hungerstrejka. Bönfaller. Fyller en bok med sin kärlek. Fortsätter ända tills hon inte har något annat val än att komma tillbaka. Varje gång hon försöker ge sig av eftersom hon vet att det är vad hon måste göra, hejdar pojken henne, bönar och ber som en idiot. Och hon återvänder alltid, hur ofta hon än ger sig av eller hur långt bort hon än åker. Hon dyker ljudlöst upp bakom honom och lägger händerna på hans ögon och förstör chanserna för alla som skulle kunna komma efter henne."