Duktig flicka

Om det nu var så, att jag dog. Undrar vad fan folk skulle göra. Skulle vissa verkligen bara skratta, som man själv kan skämta om att man ska göra när ens ärkefiende dör? Är jag någons ärkefiende? Isåfall, står jag den personen nära? Så jävla många frågor, så lite svar. Vad händer när man dör, vilken religion har rätt, eller är allt bara skit? Allt det som skapat krig och ofredande, är det bara skitsnack, som man bara kommer att inse när döden knackat på?
Mycket att fundera på. Själv har jag så jävla lite tid just nu. Skola, skola, skola och åter igen skola. Allt och alla går mig på nerverna och jag önskar att jag kunde göra något åt mitt hemska temperament som plågar dom jag älskar mest här i världen. Jag önskar att jag kunde sluta skada både mig själv och andra på det sätt jag gör.
Men vet ni vad jag önskar mest? Att få vara lycklig, totalt jävla lycklig en hel dag. Utan abstinens, ångest eller irritation. Utan att behöva känna mig som en tickande bomb, som snart exploderar för att förstöra allt i min närhet. Alla de jag älskar, och litar på. Alla som någonsin funnits där. Jag är så jävla rädd. Men vad ska man göra? Jag är inte en sån som gillar att erkänna att jag har problem, men jag har ett problem som jag haft alldeles för länge. Och jag vill, lika mycket som ni, veta vad fan det är för nåt.

Nu har ni hört det mesta. grattis.