Hope there's someone
http://www.youtube.com/watch?v=I0TBmXolGxA&feature=fvst
Ännu ett deppinlägg på g. Men vad ska jag göra? Jag orkar inte bära på det här längre.
Under de senaste 63 timmarna ungefär har jag tänkt på självmord oräkneligt många gånger. Jag mår så jävla fittigt dåligt. Smärtan i magen strålar upp mot bröstet och ibland börjar det sticka och trycka och jag brister ut i ren panik. För att jag är så rädd. Det känns som att det redan är slut. Att jag går och väntar på min fällande dom.
Men jag undrar vilken funktion jag egentligen fyller här. Jag känner mig som en obetydlig spik i ett stort maskineri. Skulle jag försvinna skulle det inte vara någon fara. Ingenting skulle gå sönder. Allt fortsätter bara. Vilket det gör just nu medan jag faller i bitar. Det är för mycket. Jag måste fixa skolan, fixa mitt förhållande, fixa mig själv, jobba mer, städa mer, måla mer, vara mer med mina vänner, spara mer, tänka på framtiden mer, planera mer, prioritera bättre, sluta klaga, tänka mer på andra, sluta vara jobbig mot Johan, sluta vara sur mot pappa, ringa psyk. Det tar aldrig slut. Men jag tar snart slut. Jag orkar inte mer. Jag orkar inte hålla mig rökfri för det känns som att det är det enda som kan vara konstant i mitt liv. Allt annat försvinner. Jag har tre människor jag litar på till tusen procent. En kommer försvinna snart och det känns inuti. Det har redan brustit en gång. Mitt i alltihopa just nu vet jag inte om jag kommer orka en gång till.
Jag försöker så mycket. Jag har slutat sätta mig själv först för att jag vill att allt annat ska hålla. Ett litet tag till bara. En stund. Men jag är inte lycklig i alla fall. Det finns alltid något mer jag måste göra. Jag vill inte be om mer av Johan för att jag är livrädd för att det ska ta slut. Jag nöjer mig med det lilla 'jag älskar dig' utan några fina atteraljer. Vad skulle han mer säga? Jag vet inte, han vet inte heller. Jag måste sluta be om mer. Om det så är på bekostnad av mig själv.
Jag säger inte till någon annan för jag vet inte vem jag ska gå till, vem som kommer förstå och fortsätta förstå. Vem som inte kommer försvinna direkt efter igen utan att fråga dagen efter. Hur jag egentligen mår. För att jag mår inte bra, jag mår aldrig bra. Det är bara något man säger för att ingen ska komma för nära fastän man vill att någon ska komma nära mer än någonsin. Se mig. Hjälp mig.
Jag är så trött på att förlora. Snälla.
Ännu ett deppinlägg på g. Men vad ska jag göra? Jag orkar inte bära på det här längre.
Under de senaste 63 timmarna ungefär har jag tänkt på självmord oräkneligt många gånger. Jag mår så jävla fittigt dåligt. Smärtan i magen strålar upp mot bröstet och ibland börjar det sticka och trycka och jag brister ut i ren panik. För att jag är så rädd. Det känns som att det redan är slut. Att jag går och väntar på min fällande dom.
Men jag undrar vilken funktion jag egentligen fyller här. Jag känner mig som en obetydlig spik i ett stort maskineri. Skulle jag försvinna skulle det inte vara någon fara. Ingenting skulle gå sönder. Allt fortsätter bara. Vilket det gör just nu medan jag faller i bitar. Det är för mycket. Jag måste fixa skolan, fixa mitt förhållande, fixa mig själv, jobba mer, städa mer, måla mer, vara mer med mina vänner, spara mer, tänka på framtiden mer, planera mer, prioritera bättre, sluta klaga, tänka mer på andra, sluta vara jobbig mot Johan, sluta vara sur mot pappa, ringa psyk. Det tar aldrig slut. Men jag tar snart slut. Jag orkar inte mer. Jag orkar inte hålla mig rökfri för det känns som att det är det enda som kan vara konstant i mitt liv. Allt annat försvinner. Jag har tre människor jag litar på till tusen procent. En kommer försvinna snart och det känns inuti. Det har redan brustit en gång. Mitt i alltihopa just nu vet jag inte om jag kommer orka en gång till.
Jag försöker så mycket. Jag har slutat sätta mig själv först för att jag vill att allt annat ska hålla. Ett litet tag till bara. En stund. Men jag är inte lycklig i alla fall. Det finns alltid något mer jag måste göra. Jag vill inte be om mer av Johan för att jag är livrädd för att det ska ta slut. Jag nöjer mig med det lilla 'jag älskar dig' utan några fina atteraljer. Vad skulle han mer säga? Jag vet inte, han vet inte heller. Jag måste sluta be om mer. Om det så är på bekostnad av mig själv.
Jag säger inte till någon annan för jag vet inte vem jag ska gå till, vem som kommer förstå och fortsätta förstå. Vem som inte kommer försvinna direkt efter igen utan att fråga dagen efter. Hur jag egentligen mår. För att jag mår inte bra, jag mår aldrig bra. Det är bara något man säger för att ingen ska komma för nära fastän man vill att någon ska komma nära mer än någonsin. Se mig. Hjälp mig.
Jag är så trött på att förlora. Snälla.
Till alla er
Jag mår inte bra. Det är väl en sak. En större sak än vad många tror antar jag. Buhu, Martina mår dåligt igen, orka.
Moving on. Jag är inte den som klagar mycket på vänner, egentligen. Jag klarar på allt annat. Det jag menar är att jag inte klagar på vänner som inte hör av sig. För att förr eller senare hörs man. Jag lägger inte ansvaret på någon annan utan vet att jag också kan ta upp telefonen och skicka iväg ett sms.
Moving on. Jag är inte den som klagar mycket på vänner, egentligen. Jag klarar på allt annat. Det jag menar är att jag inte klagar på vänner som inte hör av sig. För att förr eller senare hörs man. Jag lägger inte ansvaret på någon annan utan vet att jag också kan ta upp telefonen och skicka iväg ett sms.
Det är väl bara en sak som tar emot. Det faktum att det alltid är jag som tar upp den där jävla telefonen (gällande vissa, inte alla), och jag kan inte hjälpa att tänka att dom kanske inte gör det för att dom helt enkelt inte vill veta av mig längre. Så jag tar inte upp den där jävla telefonen av ren rädsla. Kanske. Eller nåt.
Varenda gång man ses av misstag är det alltid "åh va längesen, vi måste ses oftare" och BLA-FUCKING-BLA. Ja, jag fortsätter vara lika rädd, för sånt säger man väl alltid. Av ren artighet egentligen.
Fastän jag har haft en underbar sommar och vinter har jag förlorat mer än jag insett. Jag vann ett hjärta men.. Det känns som att alla andra svalnar och försvinner. Jag har förlorat en nära vän. Min självdestruktivitet har gjort allt annat än minskat. Samma med mitt självhat.
Jag har aldrig mått såhär dåligt. Ärligt talat. Kanske för att jag inte vet någon annan ångesthantering än den jag hållt på med i flera år. Och jag vill inte göra det. Men det har hänt, inte ofta men tillräckligt.
Det är inget jag berättar för någon. Förutom Johan. Fastän jag så gärna vill att någon av dom som ska föreställa mina vänner ska sätta sig ner med mig och lyssna. Säga att allt kommer bli okej, att jag inte är ett stort fett jävla misslyckande och att jag kommer klara mig. Men framförallt, att dom finns där för mig. Man behöver faktiskt bli påmind ibland för nu känns det som att är så jävla långt borta.
Jag gråter mig till sömns nästan varje natt nuförtiden. Det börjar kännas lite jobbigt faktiskt.
Så om ni nu finns där.. Kan ni finnas där för mig?
Varenda gång man ses av misstag är det alltid "åh va längesen, vi måste ses oftare" och BLA-FUCKING-BLA. Ja, jag fortsätter vara lika rädd, för sånt säger man väl alltid. Av ren artighet egentligen.
Fastän jag har haft en underbar sommar och vinter har jag förlorat mer än jag insett. Jag vann ett hjärta men.. Det känns som att alla andra svalnar och försvinner. Jag har förlorat en nära vän. Min självdestruktivitet har gjort allt annat än minskat. Samma med mitt självhat.
Jag har aldrig mått såhär dåligt. Ärligt talat. Kanske för att jag inte vet någon annan ångesthantering än den jag hållt på med i flera år. Och jag vill inte göra det. Men det har hänt, inte ofta men tillräckligt.
Det är inget jag berättar för någon. Förutom Johan. Fastän jag så gärna vill att någon av dom som ska föreställa mina vänner ska sätta sig ner med mig och lyssna. Säga att allt kommer bli okej, att jag inte är ett stort fett jävla misslyckande och att jag kommer klara mig. Men framförallt, att dom finns där för mig. Man behöver faktiskt bli påmind ibland för nu känns det som att är så jävla långt borta.
Jag gråter mig till sömns nästan varje natt nuförtiden. Det börjar kännas lite jobbigt faktiskt.
Så om ni nu finns där.. Kan ni finnas där för mig?
NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ
NEJ, VET NI VAD, JAG ORKAR FAKTISKT INTE BRY MIG OM ERA PROBLEM.
JAG HAR TILLRÄCKLIGT MED EGNA PROBLEM JUST NU. SÅ JÄVLA MYCKET PROBLEM ATT JAG MÅSTE SKRIVA MED FUCKING CAPS LOCK.
JÄVLA EGOISTFITTOR SOM TROR ATT JAG HAR TID ATT BRY MIG OM ERA JÄVLA PROBLEM SOM ÄR SOM SANDKORN JÄMFÖRT MED MIN JÄVLA ÖKEN. JAG ORKAR INTE BRY MIG OM RYKTENA OM DIG FÖR DU KOMMER ATT KOMMA ÖVER DET, JAG LOVAR. DU KOMMER ÖVER DET. PÅ NOLLTID.
SKAFFA LITE EGEN STYRKA OCH SLUTA SNO AV MIN, FÖR JAG BEHÖVER MIN JUST NU. JAG BEHÖVER FAKTISKT BRY MIG OM MIGMIGMIGMIGMIG.
JAG HAR TILLRÄCKLIGT MED EGNA PROBLEM JUST NU. SÅ JÄVLA MYCKET PROBLEM ATT JAG MÅSTE SKRIVA MED FUCKING CAPS LOCK.
JÄVLA EGOISTFITTOR SOM TROR ATT JAG HAR TID ATT BRY MIG OM ERA JÄVLA PROBLEM SOM ÄR SOM SANDKORN JÄMFÖRT MED MIN JÄVLA ÖKEN. JAG ORKAR INTE BRY MIG OM RYKTENA OM DIG FÖR DU KOMMER ATT KOMMA ÖVER DET, JAG LOVAR. DU KOMMER ÖVER DET. PÅ NOLLTID.
SKAFFA LITE EGEN STYRKA OCH SLUTA SNO AV MIN, FÖR JAG BEHÖVER MIN JUST NU. JAG BEHÖVER FAKTISKT BRY MIG OM MIGMIGMIGMIGMIG.
Jag måste också få vara en jävla egoistfitta.
SÅ DRA ÅT HELVETE.
SÅ DRA ÅT HELVETE.
Ensammast i Sverige
Känner att jag måste få skriva av mig.
Jag går just nu igenom den värsta depressionen sen jag var 13 år gammal. Och den här är värre t.o.m. Men det ser inte människor. Jag klarar inte av att gå till skolan, trots att jag bara har lektioner två dagar i veckan. Jag förstör allt i min närhet. Jag har inte ork till att göra någonting. Pengahets. Jag ska köpa julklappar. Jag ska städa. Jag ska göra uppgifter till skolan. Jag ska ringa vuxenpsyk.
Jag vågar inte ringa vuxenpsyk. Usch.
Anledningen till att ingen ser är att jag inte skadar mig själv, eller pratar med någon för den delen. Det känns inte lönt. Känner mig löjlig så fort jag öppnar käften om det. Och ingen tar mig på allvar när jag säger att jag vill sjukskriva mig ett tag. Så dåligt mår jag väl inte.
Jo det gör jag.
Förresten
TralalaLillaMolntuss.devote.se
Där gnäller jag inte lika mycket och skriver oftare.
För er som är trötta på det liksom.
Där gnäller jag inte lika mycket och skriver oftare.
För er som är trötta på det liksom.
Hat
Ibland är det skönt att hata andra i ett tappert försök att glömma bort hur mycket man hatar sig själv.
Det slår givetvis tillbaka.
Jag har förlorat en vän. Som inte bryr sig. Som inte tycker att det är värt att försöka.
Jag har förlorat en vän.
Igen.
Det slår givetvis tillbaka.
Jag har förlorat en vän. Som inte bryr sig. Som inte tycker att det är värt att försöka.
Jag har förlorat en vän.
Igen.
Jag vill ta en cigg. Jag vill skära upp mina armar. Jag vill skrika som jag gjorde. Jag vill förstöra allt. Då kanske folk ser hur förstörd jag själv är. Men vem försöker jag lura, dom är lika blinda i alla fall.
Om du bara låter allting va
Tänker fortfarande använda den här bloggen till gnäll. Woho. Bra att ha..
Hursomhelst. Jag har nu försovit mig. Jag har prov i termofysik idag, kemiprov på torsdag, labrapport plus två inlämningar till den här veckan PLUS att jag har hamnat i den största svackan på.. X antal år. Ska till doktorn på onsdag och berätta om mina bröstsmärtor. Förutom nu i helgen när Johan har varit här har jag haft en oroskänsla i magen konstant med diverse bröstsmärtor som kommer när jag mår som sämst typ. Jätteskönt.
Alla lärare (förutom Staffan) verkar vara emot mig och inte riktigt förstå. Speciellt inte mina lärare i fysik och kemi. Dom skiter fullständigt i att jag inte har Word på min dator hemma (vilket dom också anser är en förutsättning för att kunna klara saker) , det är ju inte deras problem. Sen blir jag dumförklarad av min fysiklärare titt som tätt för att jag ställer FRÅGOR. "Nejmen det är ju jättelogiskt" "Inte för mig" "Ööh.. Aha. Hehe.". Skitkul.
Jag vill ha lov. Men efter lovet börjar vår praktik. Tre dagar i veckan.
Jag börjar jobba imorgon på mitt nya jobb. 4 timmarspass. 2-3 dagar i veckan. Aja... Det är pengar. Välbehövda pengar.
Jag mår så jävla dåligt. Men ingen ser. Jag känner mig bortglömd nere på havsbotten. Speciellt av mina gamla vänner.. Är det mitt fel att vi aldrig ses? Har jag gjort något fel? Är det bara jag som ska höra av mig när du verkar ha väldigt lätt för att höra av dig till vissa andra? Tydligen. Jag orkar inte.
Juste, jag röker fortfarande inte.
Hursomhelst. Jag har nu försovit mig. Jag har prov i termofysik idag, kemiprov på torsdag, labrapport plus två inlämningar till den här veckan PLUS att jag har hamnat i den största svackan på.. X antal år. Ska till doktorn på onsdag och berätta om mina bröstsmärtor. Förutom nu i helgen när Johan har varit här har jag haft en oroskänsla i magen konstant med diverse bröstsmärtor som kommer när jag mår som sämst typ. Jätteskönt.
Alla lärare (förutom Staffan) verkar vara emot mig och inte riktigt förstå. Speciellt inte mina lärare i fysik och kemi. Dom skiter fullständigt i att jag inte har Word på min dator hemma (vilket dom också anser är en förutsättning för att kunna klara saker) , det är ju inte deras problem. Sen blir jag dumförklarad av min fysiklärare titt som tätt för att jag ställer FRÅGOR. "Nejmen det är ju jättelogiskt" "Inte för mig" "Ööh.. Aha. Hehe.". Skitkul.
Jag vill ha lov. Men efter lovet börjar vår praktik. Tre dagar i veckan.
Jag börjar jobba imorgon på mitt nya jobb. 4 timmarspass. 2-3 dagar i veckan. Aja... Det är pengar. Välbehövda pengar.
Jag mår så jävla dåligt. Men ingen ser. Jag känner mig bortglömd nere på havsbotten. Speciellt av mina gamla vänner.. Är det mitt fel att vi aldrig ses? Har jag gjort något fel? Är det bara jag som ska höra av mig när du verkar ha väldigt lätt för att höra av dig till vissa andra? Tydligen. Jag orkar inte.
Juste, jag röker fortfarande inte.
FIMPA
Kommer numera skriva mer i min nya blogg, som jag skapat eftersom jag fr.o.m. idag slutar röka. Läs den mer än gärna.
NUFIMPARJAG.devote.se
NUFIMPARJAG.devote.se
Mad world
Just nu är jag mer opepp än någonsin på att sluta röka. Hur i helvete ska jag klara av det? Aja. Åker troligtvis ner till Malmö i helgen. Får ha sex istället för att röka..
Jag är bara så arg på allt just nu. Mitt humör har varit som en jävla bergochdalbana hela jävla dagen och jag får DAMP. Skitsyster som skulle göra mig besviken igår. Inget jag kan skriva om här men.. Jag är så jävla besviken bara.
Och nu har jag precis börjat tjafsa med Johan om en skitsak. För att jag inte orkar göra annat. Fanfanfanfan. Jag kan inte riktigt koppla till att jag var glad för 10 minuter sen.
TJOHO!
Äntligen känns det som att jag är påväg. Har blivit kallad till vuxenpsyk, trots två månader kvar till 18. Mitt snyft-mail gjorde nog susen. Så just nu mår jag faktiskt förvånansvärt bra.
Hoppas allt är på god väg nu. Slutar röka den 1a oktober. Det kommer bli.. Olidligt svårt. Men jag SKA klara det. Ska tänka på allt jag kommer kunna köpa för pengarna som annars skulle gå till cigg. Ska också tänka på min framtid. Min hälsa. Jag kommer kunna börja träna mer, och faktiskt se en förbättring, träningen kommer liksom vara effektiv! Något jag.. Inte varit med om förut riktigt.
Hoppas allt är på god väg nu. Slutar röka den 1a oktober. Det kommer bli.. Olidligt svårt. Men jag SKA klara det. Ska tänka på allt jag kommer kunna köpa för pengarna som annars skulle gå till cigg. Ska också tänka på min framtid. Min hälsa. Jag kommer kunna börja träna mer, och faktiskt se en förbättring, träningen kommer liksom vara effektiv! Något jag.. Inte varit med om förut riktigt.
SING HALLELUJA!!!!!!!11111111111111
Min fina mami och Tomas gifte sig i lördags. Det var så sjukt fint. Mitt tal var ett fint citat av Shakespeare:
Let me not to the marriage of true minds Admit impediments.
Min fina mami och Tomas gifte sig i lördags. Det var så sjukt fint. Mitt tal var ett fint citat av Shakespeare:
Let me not to the marriage of true minds Admit impediments.
Love is not love
Which alters when it alteration finds,
Or bends with the remover to remove:
O no! it is an ever-fixed mark
That looks on tempests and is never shaken;
It is the star to every wandering bark,
Whose worth's unknown, although his height be taken.
Love's not Time's fool, though rosy lips and cheeks
Within his bending sickle's compass come:
Love alters not with his brief hours and weeks,
But bears it out even to the edge of doom.
If this be error and upon me proved,
I never writ, nor no man ever loved.
Dom fick åka Rolls Royce till bröllopsfesten. Jag är inte alls avis.
I'm in a bad place
Min dag började med att min spegel välte över mig.
Det säger väl allt om hur resten av dagen gick. Åt helvete, om ni inte förstod det. Sitter just nu hemma, skolkandes från en fysiklektion som jag kände att jag verkligen inte orkade med. Har insett att min kemilärare är ett svin och kommer skolka från hans lektion imorgon också EFTERSOM JAG INTE SKA VARA DÄR EGENTLIGEN. Enligt honom ska jag dock det eftersom jag var sjuk förra veckan då min grupp hade kemi. Jag frågade vad vi skulle gå igenom, han sa att vi skulle repetera det vi har gått igenom, dvs allt jag faktiskt KAN och kommer ihåg från grundskolan. Därför ser jag ingen poäng i att gå dit. Jag ska ha min jävla sovmorgon. DÄRMED BASTA.
Jag tror att han är ute efter mig. Srsly. Efter det han gjorde en annan lektion. Jag hatar honom. Trodde att han skulle vara en trevlig och förstående lärare, men han har motbevisat mig. Så ja, nu tänker jag hata honom.
Det säger väl allt om hur resten av dagen gick. Åt helvete, om ni inte förstod det. Sitter just nu hemma, skolkandes från en fysiklektion som jag kände att jag verkligen inte orkade med. Har insett att min kemilärare är ett svin och kommer skolka från hans lektion imorgon också EFTERSOM JAG INTE SKA VARA DÄR EGENTLIGEN. Enligt honom ska jag dock det eftersom jag var sjuk förra veckan då min grupp hade kemi. Jag frågade vad vi skulle gå igenom, han sa att vi skulle repetera det vi har gått igenom, dvs allt jag faktiskt KAN och kommer ihåg från grundskolan. Därför ser jag ingen poäng i att gå dit. Jag ska ha min jävla sovmorgon. DÄRMED BASTA.
Jag tror att han är ute efter mig. Srsly. Efter det han gjorde en annan lektion. Jag hatar honom. Trodde att han skulle vara en trevlig och förstående lärare, men han har motbevisat mig. Så ja, nu tänker jag hata honom.
HUMOR
Finns det verkligen för lite av i den här bloggen men just nu orkar jag inte bry mig för jag är alldeles för trött på livet. Eller ptja, kanske inte. Men jag känner mig inte humor just nu.
Har jag inte gjort på länge i och för sig.
Idag känns livet sådär surt och orättvist.
Så man bara vill gå och lägga sig för att glömma bort sitt sura lilla liv.
Men jag ska kanske ut och övningsköra för första gången. Så öh... Gå inte ut. Vem vet var jag kan ta vägen här i stan. Jag menar, mitt lokalsinne är lika bra som en... Snigels?
Träffade Annika i Ropsten idag och blev superlycklig. Har inte träffat henne sen.. Sen.. Well, you get the point. Så vi planerade att ses nästa vecka någon gång. Vilket jag verkligen hoppas blir av för att hon är en underbar person.
Jag har nu verkligen bevisat för mig själv att alla mina muskler jag lyckades bygga upp i våras har försvunnit. Magmusklerna iallafall. Hur i helvete gick det till? Sen när blev jag... JABBA DE-FUCKING-HUTT?!
Har jag inte gjort på länge i och för sig.
Idag känns livet sådär surt och orättvist.
Så man bara vill gå och lägga sig för att glömma bort sitt sura lilla liv.
Men jag ska kanske ut och övningsköra för första gången. Så öh... Gå inte ut. Vem vet var jag kan ta vägen här i stan. Jag menar, mitt lokalsinne är lika bra som en... Snigels?
Träffade Annika i Ropsten idag och blev superlycklig. Har inte träffat henne sen.. Sen.. Well, you get the point. Så vi planerade att ses nästa vecka någon gång. Vilket jag verkligen hoppas blir av för att hon är en underbar person.
Jag har nu verkligen bevisat för mig själv att alla mina muskler jag lyckades bygga upp i våras har försvunnit. Magmusklerna iallafall. Hur i helvete gick det till? Sen när blev jag... JABBA DE-FUCKING-HUTT?!
Life can be a nightmare, if you dare to dream
Jag drömde att jag hade skurit upp mina armar.
Också.
Härmis
Tänkte göra samma sak som två tjejer vars bloggar jag läser. 50 små fun-facts om mig.
1. Jag är nästan hundra procent säker på att jag kommer få förlossningsdepression när jag föder barn.
Inte för att så många läser det här. Men.. Ändå.
1. Jag är nästan hundra procent säker på att jag kommer få förlossningsdepression när jag föder barn.
2. Jag vill verkligen ha barn. Inte just nu dock.
3. Jag är expert på förutfattade meningar.
4. Trots mina besök hos diverse psykologer och terapeuter har jag aldrig fått veta vad som är.. "fel".
5. Jag älskar att sticka!
6. Fastän jag har finfina betyg tror jag att jag är ett rikspucko.
7. Slår fortfarande mig själv för gula bilar. Per automatik.
8. Jag har haft rosa och blått hår. Samtidigt.
9. Min syster är den jag älskar mest på denna jord.
10. När det gäller musik är jag extremt eklektisk.
11. Min rädsla för höjder kommer från mina mardrömmar där jag drömmer om att jag faller, jämt.
12. Jag lever i tron om att ingen egentligen förstår mig.
13. 500 Days of Summer berörde mig extremt mycket.
14. Prestationsångest är vardagsmat för mig.
15. Jag har lätta hypokondriska drag. Så fort något gör ont av ingen anledning tror jag att jag är allvarligt sjuk.
16. Jag har grus i mina gallgångar, WOHO!
17. Jag är livrädd för att bli lämnad.
18. Min högsta önskan är att få vara lycklig. Länge. Inte i några timmar.
19. Min grovmotorik suger..
20. ..troligtvis för att jag aldrig fick göra illa mig som barn eller göra något där jag kanske skulle skada mig.
21. Jag är riktigt jävla feg.
22. Jag vågar inte duscha när jag mår som sämst..
23. ..vågar heller inte berätta det för någon.
24. Jag har ett par superfina och supernördiga stora glasögon med lysröda bågar för mina extra nördiga dagar.
25. Jag har aldrig lyckats hitta min egna stil. Tycker att allt ändå sitter helt skevt på mig.
26. Gråta är bland det skönaste som finns..
27. ..men sex kommer före.
28. Jag har varit nymfoman. I princip.
29. Min äldsta vän (bortsett från min syster) har jag haft i 4-5 år. Jag har inga barndomsvänner.
30. Jag har förträngt mestadelen av min grundskoletid.
31. Ibland fäller jag en tår av lycka för att jag har en sån underbar familj.
32. Musiken är min evigt trogna vän.
33. Jag sjunger. Det är det enda jag någonsin känt att jag är bra på och klarar av.
34. Jag vill börja simma igen och hatar mig själv för att jag slutade.
35. Samma med kickboxning.
36. Jag är en "hjälpare". Men jag kan inte hjälpa mig själv.
37. Jag tar gärna på mig mer än jag klarar av..
38. ..mest för att jag tror att ingen annan kan göra det lika bra som jag. Eller bättre för den delen.
39. Jag älskar att måla, men har extremt svårt att komma på vad jag ska måla så det slutar alltid med något abstrakt och allmänt oförståeligt.
40. The Sims är det bästa spelet. Ever.
41. Avundsjuka är ett av mina största problem.
42. Att ha någon att älska och bli älskad av är det viktigaste som finns enligt mig.
43. Jag är extremt naiv ibland.
44. Jag tror inte att någon har orkat läsa såhär långt.
45. Jag lyssnar på töntig musik i hemlighet på tunnelbanan. Iz awezum.
46. Spåren från mitt självskadebeteende är starka. Det går inte en dag.
47. Jag vill kunna dansa. Det är det roligaste som finns. När man kan det dvs.
48. Jag vill extremt mycket kom jag på. Men eftersom jag är som jag är tar jag aldrig tag i det.
49. För att jag inte tror på mig själv ett dugg.
50. Under en tid tvivlade jag på att jag skulle hinna fylla tjugo år innan jag dog. Jag vet inte i nuläget. Men nu hoppas jag iallafall på att jag lever vidare.
But truth conquers all. And good hair too I guess.
Sitter här. När jag borde sova egentligen. Men det är väl som vanligt. Jag orkar bara inte. Såhär mot slutet av dagen kommer tomhetskänslan och jag finner ingen riktig mening med att sova ordentligt. Inte fan har det bidragit med något. Behöver duscha och städa. Sova kan man göra någon annan gång.
Läste nyss en gammal väns blogg. Jag saknar henne. Jag vet inte riktigt var hon tog vägen. Man skulle ses, hon skulle höra av sig, hon hörde aldrig av sig, och så gick det runt så ett tag tills man gav upp i princip. Hon är en underbar människa. Vi har haft fina stunder tillsammans, jättefina stunder. Skulle vilja ha lite fler.
Läste nyss en gammal väns blogg. Jag saknar henne. Jag vet inte riktigt var hon tog vägen. Man skulle ses, hon skulle höra av sig, hon hörde aldrig av sig, och så gick det runt så ett tag tills man gav upp i princip. Hon är en underbar människa. Vi har haft fina stunder tillsammans, jättefina stunder. Skulle vilja ha lite fler.
Det är väl bara att plocka upp telefonen och smsa I guess. Och inte förvänta sig ett skit tillbaka, för då blir man bara besviken i slutändan.
När jag nu ska ha tid att träffa vänner. Min hjärna går på högvarv för att det känns som att det är så mycket just nu. Inte för att jag är ansvarig för allt. Men. Det känns. Jag är så känslig för stress. Usch.
När jag nu ska ha tid att träffa vänner. Min hjärna går på högvarv för att det känns som att det är så mycket just nu. Inte för att jag är ansvarig för allt. Men. Det känns. Jag är så känslig för stress. Usch.
Saknar min pojke som vanligt. Saknar att känna mig lugn. Det gör jag med honom. Allt bara.. Försvinner. Jag behövde den här helgen med honom.
Nu är jag bara orolig också för att vissa ska börja bli tjuriga för att jag kanske dissar dom ibland för att åka och hälsa på honom. Visst, jag förstår, men när andra inte kan förstå mig och min situation blir jag sur. Skitsur, to be honest. Jag har _all fucking tid i världen_ att vara med er. Faktiskt. Visst, jag är inte alltid ledig, men vi är i samma stad. Det är gratis att ses. Vi kan ses varje ledig stund.
Nu är jag bara orolig också för att vissa ska börja bli tjuriga för att jag kanske dissar dom ibland för att åka och hälsa på honom. Visst, jag förstår, men när andra inte kan förstå mig och min situation blir jag sur. Skitsur, to be honest. Jag har _all fucking tid i världen_ att vara med er. Faktiskt. Visst, jag är inte alltid ledig, men vi är i samma stad. Det är gratis att ses. Vi kan ses varje ledig stund.
Jag kan inte träffa Johan varje ledig stund. Så det blir såhär. Förlåt. Det är inte mitt problem om någon blir sur över det.
